Den inbakade luggflätan.

Idag fick jag nästan åka på H-A-L-V biljett hem från jobbet!


- Hur gammal är du? frågade busschaffören när jag klev på, samtidigt som hon granskade mig.


- Eeeh, 30! tvekade jag. I samma ögonblick som jag sa det, så insåg jag att jag ljög. Jag är ju faktiskt 31, men skit samma. När man fyllt 30 är sådant inte längre väsentligt. Då kan man stanna på 30, max. Helst 25 eller yngre.


- Jaha. Jag hade gissat något på 20! blev busschafförens svar, samtidigt som hon tog emot mina 20 kronor.


Jag jublade inombords. Mitt inre skrek av lycka och jag ville överfalla busschaffisen och krama henne och skrika JAG ÄLSKAR DIG högt och ljudligt. Det gjorde jag så klart inte. Jag gick och satte mig med ett brett leende på läpparna.
Det måste varit tack vare min inbakade luggfläta. Jag ska ha luggfläta mycket oftare hädanefter.