Så otroligt tragiskt! Jag läste om den kvinna som lade upp sitt farväl i form av en statusuppdatering på Facebook innan hon tog sitt liv!
”Tog alla mina piller är död snart hej då allihopa”
Ingen av hennes 1082 "vänner" tog ropet på hjälp på allvar, utan hånade henne i form av kommentarer istället för att kalla på polis eller hjälpa henne på något sätt. Etttusenåttiotvå människor! Och ingen, INGEN larmade? Fy fan..!
Så jävla typiskt Bajsboken. Ordet Facebook-vän betyder inte ett skit. Det är någon skum status i att ha många kompisar på Fejjan,. Själv har jag "blygsamma" 137 stycken "vänner". De flesta har jag i alla fall träffat NÅGON gång i livet. Sedan har jag ett par bloggkompisar jag aldrig någonsin träffat men som jag f.ö har mer bättre kontakt med än många av mina "IRL-vänner". Många Facebookvänner utgörs också av mina kollegor som jag träffar dagligen och har roligt tillsammans med och det känns ju relevant!
Och så har jag då så klart en liten, liten grupp genuina och riktiga vänner också. Alltså sådana jag verkligen brukar umgås med och kan anförtro mig åt (och då menar jag La Liga)!
Men så är det då väldigt många av fejjanpolarna som jag ALDRIG har någon som helst kontakt med. Det kan handla om folk jag har träffat typ en gång i livet eller för 100 år sedan och som jag inte har något gemensamt med. Men visst. Helt ok det också. Om de av någon outgrundlig anledning vill vara min "vän" så accepterar jag förfrågan... Men det är ju poänglöst, för vi skriver ju inte eller återupptar kontakt för det. Vi kanske läser varandras statusuppdateringar (för att de inte går att undgå när man loggar in), men det är allt.
Det är märkligt det här med sociala medier. Vi lämnar ut oss. Vi skapar mängder av kontakter i cyberrymden. Men vem bryr sig egentligen?
Man kan inte skylla all ondska på FB... har man över tusen vänner får man nog räkna med att inte alla är vänner heller. Man måste inte outa alla sina göranden och låtanden på fejjan. Tragiskt, javisst, men varför i hela världen gjorde inte hennes riktiga vänner nåt? Verkar ju inte varit nån nyhet att hon mådde dåligt precis. Dåligt samvete som gnager månne? :/
SvaraRaderaHåller med! Men anledningen till att hon lade upp Facebook-statusen lär ju bara ha varit en vädjan om att bli sedd. Hon ville nog bli stoppad, få känslan av att någon brydde sig. Och så gjorde ingen det! Det är det som är så hemskt, avvsaknaden av äkta vänner. Så det är själva grejen med att det anses som hög status att ha många Fejsbuck-vänner, vilket resulterar i att man ändå bara har "kontakt" med ett fåtal. Majoriteten finns ju bara där som ointresserade åskådare, ingen som egentligen är intresserad av vad den andre har för sig eller har ätit till middag eller om de tänker ta livet av sig.
SvaraRaderaDe man verkligen ÄR intresserad av är ju de personer som betyder något på riktigt liksom. Det är ju pga av dessa människor som jag älskar Fejsbuck! Alltså er! :) PÖSS!
Man måste skilja på IRL vänner och vänner på internet, det är för mig två olika saker,man kan vara vänner på internet också men det är inte samma sak..Jag använder inte FB men tycker mycket om att blogga och ha mailkontakter över hela världen.Men IRL vänner kan man åka till och få en kram om det kniper...
SvaraRadera/Barbamamma