söndag 27 mars 2011

Den bortappade förlovningsringen.

Ja här gick vi igår. Längs med väg 25. Och letade frenetiskt efter Pers borttappade förlovningsring, som fått för sig att söka nya äventyr på egen hand.


Självklart hittade vi den inte... Per ville inte vänta på att smeden Lennart skulle greja en ny ring (vi fick ju vänta sjukt länge sist) så vi åkte till närmsta guldaffär och tittade ut en ny som påminner i om den borttappade i modellen. Fast i vitguld då. Så fort vi nämde palladium för butiksbiträdet såg hon nämligen ut som ett frågetecken. Är det verkligen SÅ udda att ha ringar i palladium? Ingen vet ju knappt vad det är? 


Jaja, det blir nog bra, även om jag måste erkänna att jag inte känner mig HELT tillfreds med det hela. Ringarna ska ju liksom matcha varandra, enligt mig. Vara ett par liksom! Höra ihop! Nu är de i helt olika metaller, t.o.m. Sniff. Aja. Inget att göra åt saken. Retfullt likväl.

12 kommentarer:

  1. Ja, det här var inte kul alls, men de kommer bli jättefina ihop, det är jag säker på bejbi. Älskar dig!

    SvaraRadera
  2. Men alltså, hur kan man tappa en ring?? Längs med 25an dessutom?

    För övrigt så hade det väl vaarit värt väntan med ny ring - man ska ju förhoppningsvis ha den livet ut... ;)

    SvaraRadera
  3. Tänkte faktiskt detsamma, hur åkte den av just DÄR? Och hur vet ni att det var just där?
    Antar att ni gjort en polisanmälan? Isf kan ni ju faktiskt få tillbaka den, om nån hittar den. (Kissar på samma ställe som Per...) ;-)

    SvaraRadera
  4. Jo så här gick det till: Per och hans pappa skulle köra sopor till sopstationen. På vägen hoppade en av säckarna av släpet. Bejbi fick springa tillbaka några 100 meter längs vägen för att hämta upp säcken. Med hjälp av uteslutningsmetoden så borde ringen ramlat av fingret just där (den har varit lite för stor vid kyligare väder). That's the story! Ingen kiss-historia, m.a.o. :P

    Älskar dig med, bebji lööv. <3

    SvaraRadera
  5. Fast då skulle den ju lika gärna kunnat åkt av på själva sopstationen? Är det bemannad sopstation, alltså sån man går runt och packar upp olika material i olika containrar? Hör där med personalen isf...och polisanmälan?
    Gör ni ingen sån, och nån lämnar in den får ni kanske ändå inte tillbaka den. De har liksom inget att söka på. Talar ni om text i ringen och datum tex, går det att få en klockren träff i registret ju. *vet*

    SvaraRadera
  6. Så går det tydligen när man fuskar med den gröna ståltråden som skulle visa lämplig storlek... ;)

    SvaraRadera
  7. Förresten, vitguldsringen, blir den en istället för, eller i väntan på palladium? Har ni beställt en ny av Lennart? Lite oklart...

    SvaraRadera
  8. Det blev en ny i vitguld! ;) Får se om jag byter ut min också så småningom. Annars gillar jag palladium! Fast det finns å andra sidan fler modeller när det gäller vigselringar att välja på i vitguld... Ja, det är lurigt det där!

    SvaraRadera
  9. Fast å andra sidan ser ju både palladium och vitguld ut som silver, så det syns ju inte så stor skillnad? Vigselringen får väl bli vitguld? Onödigt att "byta ut".... Kan ha roligare för de pengarna osv.... ;)

    SvaraRadera
  10. Vet inte hur det ser ut att blanda vitguld och palladium. Vitguld blir oftast gulare med tiden. Palladium behåller sin vita färg, som går mer åt blå/grönt. Men jag får väl jämföra med bejbis så får vi se hur stor skillnaden blir efter lite slitage. :P

    SvaraRadera
  11. Ja, oj vad ni sliter på dem... kontorsråttor där. ;)

    SvaraRadera
  12. Inte så mycket som om man är grovarbetare, men visst slits dom ändå! Min ser ju inte likadan ut som för ett halvår sedan, och då är det en hård metall! Även om du sitter i en soffa och rullar tummarna resten av livet så behöver du förhoppningsvis diska någon gång, famla efter nycklar i jackfickan, fixa i trädgården, städa, cykla m.m. Vad du än gör så använder du dina händer (och även det finger där ringen sitter ;) ) Så visst åldras ringar och förändras. Även om man är en kontorsråtta. ;)

    SvaraRadera