06.45. En kall våg sköjde chockartat över mig när jag noterar tiden och inser att jag måste ställt mobillarmet en timma för sent! Jag börjar om 45 minuter och min buss har ju för bövelen just gått!! Tar jag nästa buss kommer jag för sent. Och jag kan inte komma för sent!!
- HELVETES JÄÄÄÄVLA SKIIIIT, gormade jag i panik, samtidigt som jag slet till mig telefonen och ringde efter en taxi. Jag slängde i ett par ägg i en kastrull samtidigt som jag hoppade i kläderna och gjorde mig i ordning på en kvart. Sedan kom taxin, jag slängde i de relativt löskokta äggen rakt ner i väskan, varpå jag rusade ut med halsduken släpandes i marken.
Min taxichafför visade sig vara en väldigt social prick. Just nu var jag inte alls på humör att vara social. Jag ville sitta i baksätet och vara tyst och ilsk och gräma mig över min skitmorgon. Men han gav sig inte. Han började prata taxiväxlar och sociala medier. När vi närmade oss mitt jobb så hade han vunnit över mig med sin vansinnigt morgonpigga hurtighet och vi hade kommit in på en diskussion om det fantastiska med att kunna bildgoogla folk man bara pratat via telefon med men aldrig sett i.r.l. Det var först DÅ som jag åter kastade en blick på klockan.
07.30. Jag blinkade fåraktigt några gånger. Men alltså...! Eeh va? Näää! Näääj!! Jag insåg plötsligt att jag är framme en timma FÖR TIDIGT! Jag börjar ju trots allt inte förrän 8.30!!! Hur kunde jag se så fel??
Jag ville ju inte förnedra mig genom att låtsas om detta inför taxichaffören, så jag pröjsade 270 spänn med ett leende, tackade för skjutsen och klev ur. Drog passerkortet med darrande hand, medan leendet snabbt dog ut. Och jag kände mig istället SÅ FÖRBANNAD!! Vansinnig! Snudd på rabiat!
HUR kunde jag se så fel på klockan? Eller TÄNKA så fel snarare? Nä, jag fattar inte...
 |
| Hjärnan tog en lååång sovmorgon. |
Låter inte som din bästa morgon precis. Ush hoppas dagen vände till slut och blev till de bättre :) Jag har nästan gjort likadant, jag gick upp trodde jag hade försovit mig gick ner, hoppade in i duschen och sedan sprang till kylskåpet, dock la jag märket till att de var mörkt ute och att kl var runt ett på natten :P haha snacka om hjärndöd. Bara att gå o lägga sig igen. :) kram kram
SvaraRadera:-DD jag skrattar så jag kiknar, detta är underbart! jag trodde jag var den enda som kunde krångla till livet så där alldeles hysteriskt men jag inser att jag inte är ensam och det är skönt;-) men kul har vi eller hur, i alla fall efteråt, ibland låångt efteråt. Kram!
SvaraRadera/Barbamamma