Diabetic cat.

De senaste två veckorna har varit minst sagt hektiska! För ett tag sedan märkte vi att vår vanligtvis ganska runda hårboll till katt börjat magra av rejält och se tuffsig och eländig ut i pälsen. Han började trots det bli ännu mer hysterisk när det gällde att tjata efter mat och hetsåt allt han kom över! Det vill säga, han betedde sig inte helt normalt.

Så det blev därför ett besök till stadens djursjukhus och fick en diagnos ställd: diabetes..! Därefter blev han inlagd några dagar. Stackars skrutt.

Sedan dess är det, förutom insulinsprutor två gånger dagligen och flera resor till och från djursjukhuset, strikt kolhydratsfattig kost som gäller, typ LCHF. Eller kanske snarare LCHP (low carb high protein) förresten. Äh, ni fattar vad jag menar. Jag har även införskaffat en blodsockermätare, så vi kan hålla koll på värdena även mellan veterinärbesöken! Har invigt den för första gången idag! Gick gick faktiskt bättre än väntat med ett stick i örat, trots att jag själv haaataaar nålar (jag mådde mycket sämre än katten).

Jag har snöat in helt på detta och läser allt jag kommer över som gäller katt-diabetes! Det är faktiskt sjukt intressant! Jag har aldrig insett att i  stort sett allt torrfoder (och även en del burkmat) för katter innehåller så galet mycket spannmål som det gör! Det är ju vansinne! Katter är inte anpassade för att kunna ta hand om kolhydrater. De är anpassade för mat som liknar sammansättningen som finns i deras naturliga kost, som möss och fåglar, det vill säga mest protein och fett. Inte käkar de havre och majs i alla fall! Ändå ifrågasätts det inte utan man uppmanar glatt alla kattägare att fortsätta utfodra sina kissemissar med socker? Trots att diabetes blir vanligare och vanligare bland tamkatter. Vansinne.

Från och med nu är det slut på spannmålsmat för Villaidyllens carnivorer. 
Nu ska vi få ordning på'att och han ska bli sitt vanliga gamla jag igen!