- Akta stenbumlingarna!! skrek Per förtvivlat när jag börnade loss på ettans växel i 20 kilometer i timmen på parkeringen till Guldfågeln Arena.
Till saken hör att Per vanligtvis är en väldigt lugn och sansad person (förrutom när han är hungrig, men det hade jag så klart sett till att han INTE skulle vara när han satte sig i det främre passagerarsätet med mig bakom ratten).
Just nu var han däremot inte så värst sansad.
- Jajaja, jag ser väl dom! påpekade jag med fejkat lugn, för att liksom invagga honom i falsk trygghet samtidigt som jag febrilt rattade den röda lilla Toyotan för glatta livet.
I söndags körde jag alltså bil för egentligen första gången i mitt liv. Ok, jag HAR nog puttrat runt uppe på norra Ölands grusvägar någon gång tidigare, sådär lite halvt på skoj. Denna gången var ju mer på riktigt så här "storstaun" som vi säger.
Tycker själv att jag var attans så duktig. Tror att jag är lite av en naturbegåvning nästan. Om en vecka har jag min första körlektion!
Kommer nog gå finfint!
Hahaha....har Per gått utbildning nu då? :)
SvaraRadera