Sommarsolståndet - årets längsta dag - har varit viktigt för oss sedan hednisk tid! På den gamla goda bronsåldern ägnade vi oss åt soldyrkan och på hällristningar kan vi hitta avbildningar av riter och danser som skedde i samband med detta.
Porrig bronsålders-lektyr. |
På senare tid i svensk folktro ansågs dagen fortfarande vara extra magisk då naturens väsen var extra närvarande. T.ex. fick man vara försiktig med att bada denna dag då Näcken ofta var ute och härjade.
Midsommarkransen band man för att det var ett sätt att bevara allt som var magiskt i naturen. Kransen sparade man under året och kunde lägga den i julbadet för att bli frisk och stark under resterande vintern. Ett annat sätt att hålla sig frisk under vintern var att gå ut spritt språngande naken och rulla sig i morgondaggen på midsommardagen!
På natten skulle man plocka sju eller nio olika sorters blommor och lägga under kudden. På natten skulle man då få se den man skulle leva med resten av livet!
Kyrkan tyckte givetvis inte om denna hedniska dag, så på 300-talet bestämde de att göra den lite mer kristen genom att fira den som Johannes Döparens Dag! På andra språk kallas denna dagen för just Johannesdagen. Dock inte här. Vi har hållit hårt på vår Midsommar! År 2003 gav man nog upp hoppet om oss och bestämde sig istället för att dedikera söndagen efter midsommar till Johannes Döparen i stället.
Ett gäng sillar. |
Idag spelar ju varken fertilitet, god skörd, Näcken eller Johannes Döparen någon större roll för oss! Nej, vi är fullständigt nöjda ändå, så länge vi får vår sill och nypotatis. Våra inhemska jordgubbar och vår nubbe! Gärna en midsommarstång och lite blåklint! Och så fint väder förstås! Gott så!
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER!
Matnyttig info! Jag tycker att midsommar borde vara vår nationaldag så ursvensk som den är, i stället för den 6 juni då... Gustav Vasa kröntes...? var det så?
SvaraRaderaHärligt att se att du lyssnar på dina läsare och fortsätter med dessa roliga faktainlägg!
SvaraRadera