En krispig reflektion.

Jag läser en hel del bloggar och något som man märker är hur just ordet KRISPIGT blivit vansinnigt trendigt! Det dyker upp i alla möjliga sammanhang, om lite vad som helst. Runt tidiga våren skrevs det t.ex. mycket om "krispiga tulpaner" . Nu har jag även läst om "krispigt gräs", "krispig luft" (?), "krispigt vitt" och "krispigt nytvättade handdukar" (!!).

Krispig handduk?

Jag har kanske totalt missuppfattat ordet krispigt? För mig är det liksom en konsistens på något ätbart. Ungefär som en sallad kan vara krispig. Eller en marängtårta. Eller en choklad med "krisp" i. Ja, ni förstår väl vad jag menar, när det liksom frasar i munnen? *krisp krisp*

Krispiga salladsblad.

För när jag läser om krispiga nytvättade handdukar känns det som om jag liksom vill tugga lite i ett hörn för att för att verkligen bedöma dess krispighet? Eller bita lite i den där luften. Äh jag vet inte. Jag tar en kaffe istället.